onsdag 14 september 2016

Nordsletten

PER (PEDER OLSSON) NORDSLETTEN
1800-1900-talet









LOV, PRIS SKE HERREN STOR




1. Lov, pris ske Herren stor! 
Nu kan jag vara glader, 
för Jesus är min bror, 
hans Fader är min fader. 
Jag därför ständigt hör 
hans röst som nådens ljud. 
Om någonting mig stör 
jag talar om för Gud. 

2. Du synd, mej plåga ej, 
för Jesus har mej renat. 
Jag är ej din, o nej! 
Gud mej med sej förenat. 
Han klätt mej såsom sej 
i himmelsk högtidsskrud. 
Om du nu tränger mej, 
jag talar om för Gud. 

3. Fördöm mej inte, lag, 
för Kristus är din ände. 
Rättfärdig är nu jag 
i Sonen, som Gud sände. 
Om du dej mera ter 
med dina stränga bud 
att av mej fordra mer, 
jag talar om för Gud. 

4. Du är så svår, o värld, 
för mej att genomvandra, 
din ondska, lögn och flärd 
vill fresta, döma, klandra. 
Jag är nu, som du ser, 
en Jesu Kristi brud. 
Om du nu träter mer 
jag talar om för Gud. 

5. Du satan, du är vred, 
du dina nät har spunnit, 
men fastän du är led 
har Jesus helt mej vunnit. 
På dina glitterverk 
mej aldrig mera bjud, 
och gör du det, så märk: 
jag talar om för Gud. 

6. Du är så vådlig, död, 
du aktar ej personen, 
dock har det ingen nöd: 
mitt liv är ende Sonen. 
Nu kan jag säga dej: 
han bröt din udd till slut! 
Om du nu skrämmer mej, 
jag talar om för Gud! 





VÅR STORE GUD GÖR STORA UNDER




1. Vår store Gud gör stora under -
det största har han gjort med mej,
ty han har kastat mina synder
i nådehavet bakom sej.
Nu är jag Jesu Kristi brud
- o du förunderlige Gud!

2. Jag fattig är och sjuk och sårad
från huvudet och ända ner,
i Jesus är jag dock utkorad,
han sin rättfärdighet mej ger.
Till evig död jag skyldig var,
men för hans skull är Gud min far.

3. Nu får jag vila vid hans hjärta,
för honom är jag inte blyg.
Här blir det ofta nöd och smärta,
och tårar tränger fram i smyg.
Men då jag talar med min vän,
blir allt så ljust och gott igen.

4. Ibland jag tvivlar och befarar
att allt är självbedrägeri.
Min helgelse tycks inte svara
mot bilden av en frälst och fri.
Men också när jag känner så,
får jag med allt till Jesus gå.

5. Så länge jag är kvar i livet
gör synden möda och besvär.
Jag dålig var, har värre blivit,
ser mer och mer hur ond jag är.
Och ändå är jag Jesu brud -
o du förunderlige Gud!

6. Men käre Herre, mej bevara
i ödmjukhet för varje dag,
ty satan ingen möda sparar
och ofta blir det hårda tag.
I striden var mitt värn och stöd!
Jag vill stå trofast till min död.

7. Och när jag hemma står för tronen,
när jag min brudgum skåda får,
när han mej räcker livets krona,
när jag på himlens gator går,
jag sjunger, klädd i helig skrud:
O, du förunderlige Gud! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar